Lite bilder från en dag när jag som vanligt var helt förtrollad i snön.
Och så text från idag, när jag inte ens kan kolla ut genom fönstret av besvikelse för att det är vitt ute.
Det har vart barmark ända sedan vinterns intåg i november, bortsett från några enstaka dagar av typisk "Narnia i två timmar, sedan omedelbart snöslask". I december var det lika sorgligt som vanligt, eftersom julen är lika med snö - men vi får ju aldrig någon. Nu har jag accepterat barmarken. Den är här och jag kan inte göra någonting åt det.
Men det är så himla IRONISKT när jag har suttit och väntat att snön ska komma i drygt två och en halv månad och så den ENDA DAGEN när det INTE får komma snö, så blir det SNÖSTORM?!?!?!?! Ska man skratta eller gråta?! Kanske skratta egentligen, men jag har gråtit hela förmiddagen. Jag orkar inte med det här.
Jo, jag skulle ju publicera en video på Golden Hour i december, där jag visade er behind the scenes hur jag genomförde en plåtning. Till den här plåtningen hade jag varit i Jönköping och fotograferat bilder från sagoskogen här. Jag hade planerat plåtningen in i minsta detalj, haft en del ångest på vägen, men det var okej. Allt var perfekt. Ända tills bilderna från skogen försvann från min hårddisk och jag hade formaterat minneskortet. Filerna gick inte att rädda, trots flera försök. Så jag gjorde den här plåtningen med syrran för att vinna tid. För jag visste att jag skulle tillbaka till Jönköping några veckor senare (igår) och då kunde jag ta om bilderna. Ingen fara liksom.
Eftersom jag hade jobb inbokat hela dagen igår, så skulle jag inte hinna åka till skogen i dagsljus, så jag bokade en hotellövernattning och en extra dag i Jönköping (trots att jag har massor av saker hemma som jag behöver komma hem till och som stressar mig väldigt mycket). Det fanns en enda sak som kunde förstöra allting. Eftersom bilden jag ska fota ska föreställa en vår/sommarskog, så kan det inte vara snö. Så gissa den känslan när jag drog upp rullgardinen på hotellet för några timmar sedan och inser att det snöat hela natten. Och det har nu snöat oavbrutet sen dess.
DET HAR VARIT BARMARK HELA JÄVLA JULEN OCH PRECIS JUST IDAG SÅ DRAR EN SNÖSTORM IN?!?!?!?!?!
Det finns inte ord för hur arg, ledsen, besviken, hopplös, panikartad, stressad, onödig osv osv jag känner mig just nu.
Och parallellt med den här drömfotograferingen, så finns det en drömlägenhet. Här förstör snökaoset och hemma förstör folkkaoset. Här blir jag deppigare för varje snöflinga som passerar fönstret, för att den tar mig längre och längre bort från möjligheten att få den där bilden jag måste ha. Och hemma tickar hundratusentals kronor uppåt, samtidigt som jag driver längre och längre bort från huset vid sjön.
Nej, jag kan inte göra ett undantag och låta det vara snö på bilden. Nej, jag kan inte ta en bild i skogen i Tyresö, när jag bestämt mig för en sagolig Smålandsskog. Nej, jag kan inte be någon annan ta bilden, för ingen annan vet hur jag tänker och vill ha den, eller förstår hur jag har planerat. Nej, jag kan inte skita i min grundidé och göra det lite halvdant. Jag är Elin Kero. Har jag bestämt mig för en sak och lagt ned såhär mycket tid, energi, pengar och har ett syfte med bilden, så kan jag inte ändra mig eller göra någonting "nästan bra". Det skulle slita isär min själ.
Åh, vad dramatisk jag är, tycker väl en del, men jag är en millimeterplanerande kreatör. Jag funkar så. Skapandet är mitt liv och det är det allt jag gör baseras på. Jag går alltid den extra milen när jag skapar. Och det ska jag göra nu också. TREDJE GÅNGEN GILLT, NU JÄVLAR, vad jag ska köra de där extra 66,4 jävla milen ned en jävla gång till och ta den jävla skogsbilden jag vill ha och det finns ingenting i världen som kan stoppa mig. Jag orkar egentligen inte. Jag är så jävla trött på det här och att allt med den här fotograferingen (som från början var en drömfotografering och startskottet för ett drömprojekt) gått åt helvete. Men jag orkar heller med känslan av att göra någonting 98% klart när man kan bli 100%.